Jag har tänkt på det, flera gånger varje dag faktiskt, att när är man kär? Inte sådär små kär utan kär på riktigt? Men jag lyckas alltid komma fram till samma svar. Så jag känner för Sam nu, så känns det att vara riktigt kär. Ibland när jag ser honom får jag nypa mig själv för att se till att allt detta är på riktigt, så att jag inte drömmer. Säger nån Sam så går mitt hjärta på högvarv och pulsen ökar till 170 slag per sekund känns det som. Aldrig någonsin har jag älskat en person på detta sätt. Just nu skulle jag vilja springa och krama om honom, men eftersom han sover och klockan bara är 00.59 så går inte det. Men så fort jag kan så ska jag.