I 14 och ett halvt år har du varit min mamma. Varje dag, varje minut och varje sekund. Det är svårt att sätta ord på kärleken till dig och skriva ner vad jag tycker. Jag önskar att alla barn där ute i världen skulle ha en mamma som dig i sitt liv, att alla barn skulle få känna glädjen du ger. 

 

Det var du som satte mig till världen. Det var du som knöt mina skosnören när jag var mindre, det var du som lärde mig cykla. Det var du stöttade mig när alla andra svek och det var du som fick mig på fötter efter alla platta fall. Du är den som torkar mina tårar när vägen blir för lång och du är den som hjälper mig välja rätt när vägen delar sig i två. Du är mer än min mamma. Du är min hjälte, min bästa vän, min trygghet och min medecin.

 

Snart är det dags att släppa taget, bara lite grann. Dags för mig att testa mina vingar, se vad livet har att ge. Dags att lära mig av mina misstag och vinna livets spel. Lämna tryggheten hemma och uppleva världen. Men jag kommer alltid vara din lilla flicka, jag kommer komma hem och fråga om råd när jag fått mitt hjärta krossat, jag kommer komma hem när vingarna tyngs ner och när jag vill gråta ut på din axel. Du är min trygghet och hos dig kan jag hitta mig själv. 

 

Jag kan inte annat än att vara tacksam. Tacksam för att du lärt mig alla råd, tacksam för att du finns där och tacksam för att jag får vara din dotter. Du kommer alltid vara världens vackraste kvinna och jag älskar dig till månen och tillbaka flera gånger om. Min mamma. 

 

/ Amalia